Dagens myt: Börsen går alltid upp
För att anknyta till tidigare inlägg om myten ”Bostadspriserna går alltid upp” ligger det nära till hands att även studera börsen. Även här är det reella (inflationsjusterade) värden som bör studeras och inte nominella. Till skillnad från bostäder som de flesta använder för att bo i är ju börsen något som man oftast använder för att spekulera i.
”Börsen går alltid upp på längre sikt” har man hört flera gånger. När folk upprepar ett mantra tillräckligt många gånger blir det till en slut en sanning. Sedan upprepar man det själv inför andra för att man låter så bildad, utan att man egentligen ifrågasatt påståendet. Sant är att börsen gått upp väldigt mycket under längre perioder men den har också fallit kraftigt under vissa perioder. Se nedanstående diagram över generalindex/OMX-index från 1990 och framåt (taget från motmiljonen.blogspot.se):
Vad är ”på sikt” för en människa? Jag känner att 10 år borde vara ”på sikt”, jag lever ju inte i all evighet. Det känns som en ganska lång period för ett långsiktigt sparande, om det inte handlar om föräldrar som sparar till ens barn men då borde det aldrig handla om längre än 20-30 år.
Exempel 1:
Satte jag in 100 kr år 1990 i in indexfond är den enligt diagrammet värd 380 kr idag (exklusive avgifter). Inflationsjusterar vi de 100 kronorna (finns en enkel app till Android som heter ”Då & Nu” som utgår från statistik hos SCB för att göra det enkelt för oss) motsvarar de i dagens penningvärde 144 kr – d.v.s. en vinst på 380-144 = 236 kr eller en avkastning på 236/144 = +164 % – det var väl bra!
Exempel 2:
Satte jag in 100 kr år 2000 är den idag värd 380/500*100 = 76 kr enligt diagrammet. Inflationsjusterar vi de 100 kronorna blir vinsten 76-100*1,15 = -39 kr eller en avkastning på -39/(100*1,15) = -34 % – det var väl mindre bra…
Poängen är att börsen inte alltid går upp på sikt och tittar man på längre sikt än några enstaka år måste man alltid ta hänsyn till inflationen och justera till nuvärde, annars är alla ekonomiska jämförelser helt ointressanta. Att farmors mor tjänade 3 riksdaler i månaden säger ingenting…
De som investerade sina besparingar år 2000 kan nog såhär 12 år senare ge ett och annat ont getöga åt dem som sa att det var en bra idé eftersom börsen alltid går upp på sikt. Alla som investerat i de svarta perioderna nedan ligger back idag jämfört med ett räntebärande konto eller med att ha pengarna i madrassen (den gröna linjen motsvarar inflationskurvan och skulle i madrassjämförelsen ha varit horisontell). De som hade oturen att köpa på topparna kan fortfarande vänta många år till innan ”på sikt” infaller.
Tittar man på börsen ännu längre tillbaka från 1952 ser det ut enligt nedanstående, jämfört med guldpris och bostadspriser (tagen från SVT):
Jag utgår ifrån att ovanstående diagram är inflationsjusterat (eftersom bostadspriserna är oförändrade fram till nuvarande bubbla) – därmed ser man att börsen var en ganska medioker placeringsform fram till 1980 och därefter har den tidvis varit fantastiskt bra och tidvis fantastiskt dålig. Allting handlar om när man går in och när man går ut. Bara för att ett visst påstående var sant under 80-talet behöver det inte betyda att det är sant idag, och framförallt inte i framtiden som vi inte vet någonting om!
Kanske att framtidens människor kommer att tala om perioden 1950-2010 som den stora Tillväxttiden (efter Medeltiden och Nya tiden) då allting växte exponentiellt – tillväxten, bostadspriser, börsen, befolkningen, utsläppen, energiförbrukningen m.m. Sedan tog allt slut i ett enda stort lånekalas med en tung baksmälla som följd samtidigt som oljan, maten och jordens övriga resurser sinade. Ekonomi, miljö och energiförbrukning skulle åter komma i balans och efter några jobbiga sanerinsår hittade vi en väg framåt som byggde på långsiktighet och gick in i den nya Balanserade tiden…
Källor:
Motmiljonen (http://motmiljonen.blogspot.se/2009/09/statistik-pa-den-historiska.html)
SVT (http://www.svt.se/2.22620/1.2749104/bostaden_en_saker_investering_-_en_myt&from=rss)
